Grisar älskar att böka. De har en stark bökdrift och mår inte bra om de inte kan ägna sig åt sitt naturliga beteende.
Grisar i livsmedelsindustrin hålls nästan alltid inomhus på ströat betonggolv och får aldrig köra trynet i jorden. De kan inte vara lyckliga.
Men våra grisar är lyckliga till den dag de slaktas, det är ett som är säkert!
Förr var det vanligt att småjordbruk höll några egna grisar som gick fritt i skogen, men nu växer ju de allra flesta grisar upp i industrin.
Sen vi skaffade egna djur har det tagit emot alltmer att äta köpekött. Jag är som en pappafeminist som får upp ögonen för orättvisorna först när han får en dotter. Numera äter jag i princip inget kött som inte är producerat på vår egen gård, och det känns så bra på alla sätt, både för djuren och klimatet. Hurra heja halleluja!
Ahh, vilka gogrisar ni har.