Nu har Charlie och Chaplin bott i en låda i vardagsrummet i några dagar. De har blivit vilda och snabba, och de pickar på allt men fattar inte vad som är mat. De äter gärna pärlor och gummisnoddar och annat de kommer över i obevakade ögonblick, men ställer man in ett fat med yoghurt klafsar de bara runt i det.
De piper högt och länge och blir bara nöjda om vi tar upp dem. Helt tysta var de när de fick sitta på Jonathans axel medan han låg i soffan och kollade på tv, de somnade kanske rentav. De är så små och så söta, och så flaxar de med vingarna på ett löjligt sätt.
Jag vet inte hur länge vi kan ha dem inomhus. De piper som fan och snart börjar de säkert lukta. Vi måste hitta på något sätt att ha dem ute fast avskiljda från de andra hönsen, som troligen skulle hacka på dem.
One thought on “Livet med Charlie och Chaplin”