Det är inte lätt att mjölka in en ko när kalven är drygt en månad gammal. Men Mållan blev ju sjuk så jag var tvungen att sluta mjölka efter bara några dagar. Nu är hon frisk och jag håller på att försöka sätta igång igen. Mållan är måttligt samarbetsvillig, hon sparkar mig inte direkt men kliver undan och sätter fram benet så att jag inte kommer åt.
Vi provade om det gick bättre om Jonathan mjölkade – han är mer bestämd och liksom cool med djuren, och inte lika rädd att få en spark i skallen. Men det gjorde det inte! Det kändes på något konstigt sätt bra att det gick sämre för honom än för mig – då har jag ändå lyckats bygga upp något förtroende under det här året jag har jobbat med korna.
Strategin för mjölkningen ser just nu ut såhär: kon och kalven går i hagen där de blir plågade av flugor och bromsar. De vill hemskt gärna komma in i stallet där de åtminstone inte blir bromsbitna. Så på morgonen står Mållan utanför dörren och vill in. Jag tar in dem vid tio – Mållan går rätt fram till sin plats och äter lite kornkross och väntar på att bli fastsatt. Hoppe avvaktar, strosar lite utanför, låtsas att han hittar något intressant att nosa på precis utanför dörren, skuttar iväg några meter men tittar sedan fram bakom dörren som tjuren Ferdinand. Efter någon minut har även han gått in. Jag sätter fast honom på hans plats bredvid mamma och stänger dörren. Härinne står (eller ligger) de hela dagen och är märkligt nöjda med det – det känns trist att sätta fast dem, men de vill alltså vara här och verkar inte ett dugg besvärade av att sitta fast.
Vid 17-tiden släpper jag Hoppe och hoppas att han ska dia på Mållans vänstra sida (för att hon ska släppa ner mjölken), medan jag mjölkar den högra. Hittills har Hoppe inte varit hungrig utan mer intresserad av att gå omkring och gnaga på väggarna och såna saker. Och jag har som mest lyckats mjölka ur två deciliter medan Mållan äter kornkross. Men skam den som ger sig ju! Jag är glad att hon låter mig mjölka henne alls efter såhär lång tid, och för varje dag befäster vi rutinen mer och mer. Idag får de stå till 18, hoppas Hoppe hinner bli hungrig tills dess. Kalvar diar bara två gånger per dygn.
I kylen står flaskan med den ihopskrapade mjölken sedan tre dagar. Fint ändå, fast det är lite. Tror det blir pankisar till lunch idag, på egna ägg och egen mjölk, och med egen jordgubbssylt. Hurra för det lilla!