Visst, det är jobbigt för alla när dagsljuset försvinner och vi börjar vår förtvivlat långa becksvarta resa mot våren. Men här ute famlar vi bokstavligen i mörkret. Varje år i oktober blir jag överrumplad, nu är det pannlampa på om man vill hämta middag efter klockan 16. Det gäller att ha alla sysslor gjorda före middagen – hela djurrundan, stänga om hönsen och kanske till och med gå ut med hunden – så att man kan falla ihop direkt efter middagen.
Och kossorna har redan förvandlat vinterhagen till ett ler- och bajsbad. Jag hoppas hoppas på en snörik gnistrande vinter! Hellre knacka hål på isen i djurens vattenhinkar flera gånger om dan än att klafsa runt i geggamoja.
Imorgon hoppas jag att jag hinner sätta upp julbelysningen på altanen. Tycker det är fritt fram för utebelysning vid allhelgona ungefär – det gör ju så otroligt stor skillnad. Och det enda rimliga sättet att klara sig igenom det kommande halvåret är ju mängder av mys!