Frans är här

Vilken dag! På förmiddagen fick en tacka fyrlingar – ett litet felläge att rätta till (två som ville ut samtidigt, en med huvudet och en med bakklövarna), men allt gick bra.

Medan vi höll på med fyrlingarna noterade vi att Flora var borta. Hon stod inne i kostallet och tryckte. En blodig slemsträng hängde ut. Dags för kalvnig! En vecka tidigare än vi trodde.

Jag tänkte att det var många timmar kvar, men ringde för säkerhets skull till vår granne Per som är en erfaren kobonde. Han kom förbi och tittade på Flora, och tyckte att jag skulle gå in och känna efter. Jag kände en rygg, en rumpa, och någonstans där nere under magen på kalven fanns ett par klövar. Kalven försökte alltså komma ut med rumpan först – vilket förstås inte går.

Per hjälpte till att lirka fram bakklövarna, sen var det bara att börja dra. SATAN vad vi drog. Helt galet! Jag är fortfarande så slut i armarna att jag knappt kan lyfta dem.

Kolla på den här bilden, det är ju inte klokt! Jag hänger alltså i repen med min fulla kroppstyngd, och Jonathan gjorde också det sen. Hon var trång, men det är också svårare att få ut kalven baklänges – det är mulen som stimulerar värkarbetet.

Vi ringde efter ytterligare två grannar som kom och drog, och det gjorde susen. Flora råmade och vi vrålade, men till slut kom han faktiskt ut, lille Frans! Det krävs en by för att förlösa en ko, uppenbarligen!

Han är så helt overkligt fin! Sötaste kalven man sett! Ojojoj.

Frans var lite medtagen efter den jobbiga förlossningen, och Flora var förvirrad och undrade vad han var för skum klump. Men vi lät dem vara ifred en stund och snart började hon slicka honom.

Senare hjälpte vi Frans att dia och jag mjölkade lite råmjölk också som fyrlingarna fick.

Jag är så otroligt tacksam att vi har grannar som delar med sig av kunskap och muskelkraft! Det här hade vi aldrig fixat själva – det hade tagit lång tid innan vi fattat att kalven låg fel, och jag tror inte vi hade fått ut honom själva.

Jag ser så mycket fram emot att vara med kalven och att mjölka, det känns som att det kommer gå bra med allt!

Nu måste jag sova, helt slut, återkommer med bättre bilder på Frasse! Och tips, han kommer synas en del på instagram framöver 🙂

Lamning och annat

Vad sysslar de här hundarna med? Scrollar på datorn och blockerar skärmen som två katter… Jag skulle bara titta in och berätta att lamningen har börjat. Filiokus fick tre stora fina lamm, två baggar och en tacka, för några dagar sen. Perfekt start! Men vi får se – förra året hade vi massor av fellägen…

(Ursäkta för usel bild, men det är inte direkt fotoljus i fårstallet. Hoppas på fina bilder på lamm som leker i vårsolen sen! )
Vi har ju tänkt göra en flasklammsgrupp av alla trillingar i år. Men Filijokus’ trillingar föddes så långt före de andra, så de får gå kvar med mamma. Man måste ju ha ett gäng lamm att starta med så de inte blir ensamma, och det känns taskigt att ta någon från mamman när det gått en vecka och anknytningen blivit stark. Kanske kan vi stödmata en av dessa tre med flaska…

Idag snöar det, men det är rätt skönt med en dag inomhus, jag eldar i kakelugnen, dricker kaffe, svarar på mejl och tvättar. På topplistan över rofyllda trygga ljud: tvättmaskins surrande, brasas sprakande.
Senare ska jag förså lite grejer tänkte jag. Hittills har jag bara sått kronärtskocka. Precis som varje vår tror jag att just den här odlingssäsongen kommer bli perfekt, inget ogräs, raka rader, stor skörd, konservering och förädling, mat hela vintern… Älskar tiden innan man hunnit sjabbla bort något och bara kan fantisera om hur bra allt ska bli!

Det har tagit lång tid att skriva detta eftersom jag hela tiden behövt freda mig från hundarna som lekt slagsmål ovanpå mig. Men nu är de klara med leken och ligger och tar igen sig som två korvar, kolla vad gulligt ändå!

Fyra månader senare

När jag skrev sist hade vi just börjat julpynta, och nu är tranorna här och lammen kommer snart.

Jag vet inte om det är någon idé att försöka sammanfatta fyra månader, men vi kan ju säga att vintern har varit lång, bara.

Två roliga saker har hänt i alla fall: vi har fått ett till familjehemsbarn – nu bor nioåriga Ellen med oss. Morris har flyttat så storleken på familjen är egentligen oförändrad. Och så har vi fått Stina, som syns på bilden här. Hon är grannens Jack Russell som behövde omplaceras – jag har sagt i flera år att jag vill ha henne, och nu FICK jag henne! Vilken lycka! Hon är fyra år, men alla frågar om hon är en valp för hon är så näpen och så sprallig. Hon och Bodil trivs jättebra ihop, de leker och gosar och ibland bråkar de.

Men nu blickar vi framåt! Det mesta är i uppstartsfas just nu. Lamning och kalvning och odling. Jag ser över stängslen i hagarna och går igenom lamningslådan och kompletterar med det som behövs. Första möjliga lamning är idag, men min bedömning är att det ändå dröjer två veckor till eller så. Vi har lite sämre foder i år så jag tänkte göra en grupp flasklamm av alla trillingar för att avlasta mammorna lite. Kommer att bli arbetsamt, men mysigt!

Kalvningen blir i april/maj. Flora borde kalva i mitten på april och Frida i månadsskiftet april/maj. Men det kan bli senare också. De är inte så stora än tycker jag, och juvren är fortfarande små. Samtidigt är ju fjällnära kor pyttesmå, och kvigornas juver brukar vara mindre än kossornas. Jag och Ines har börjat ta in Frida och Flora till mjölkningsplatserna, vi ryktar dem och tvättar dem och vänjer dem vid att vi tar på juvret. De gillar verkligen att bli ompysslade – men vi får se vad som händer när vi börjar dra i spenarna sen! Jag längtar efter mjölken, och jag har fått en ystningskurs i födelsedagspresent, så nu ska jag förhoppningsvis lyckas bättre med osten!

I år känner jag väldigt starkt att vi borde satsa på självhushållningen. Jag tror inte på någon apokalyps (som Jonathan gör), men man kan ju vara rätt säker på att priserna kommer att fortsätta stiga eller ligga kvar på höga nivåer på grund av kriget och inflationen och corona. Vi ska installera solceller – äntligen! – och jag tänkte satsa mer på lagring och konservering av frukt, bär, grönsaker och rotsaker. Så har vi kött och ägg förstås, och mjölk.

Idag är det fredag och mulet ute för första gången på länge. Jag ska städa och göra lite bokföring, och sen ska jag laga lammfärsbiffar med fetaost och öppna en flaska vin. Ikväll är det fredagsmys, jag och Ines ska kolla på Unga kvinnor.

Hoppas ni mår bra, och att någon läser detta trots fyra månaders bloggtystnad. Ta hand om er, och just det, glöm inte att blåsipporna kommer nu fast det är krig. Den stora världen är så fruktasvärd, men den pyttelilla, här hos oss på Lilla Ekens gård, är ändå fin.

Köket före/efter

Köket fixade jag redan förra vintern, men inte förrän nu har vi hittat rätt kökssoffa. Nu känns köket klart! Egentligen är ju golvet kvar att fixa, men konstigt nog stör jag mig knappt alls på den bubbliga plastmattan som numera även har färgfläckar eftersom jag inte brydde mig om att skydda den när jag målade. Jaja, nu tittar vi på köket!

Jag kom på i sista sekund att jag skulle ta före-bilder, därav stöket, öppen ugn och bortslitna luckor. Generellt kan sägas om det gamla köket att det funkade, men det var slitet och tråkigt.

Vårt nya kök är lika opraktiskt, men ombonat och vackert! Jag har målat alla köksskåp, skafferiet och bröstpanelen (och den skumma sponten på väggen bakom diskbänken och spisen) i en grön nyans som färgaffären hjälpte mig att ta fram, färgen finns i tapeten som syns snart…

Här ser vi den gamla lösningen med kylskåp och ett högskåp som skafferi. Drömmen var förstås ett riktigt hörnskafferi, så det byggde Jonathan, kolla bara vad snyggt:

Inspirerad av Karin och Carl Larssons färgglada hem har jag målat snickerier och fönsterfoder i en mörkgrön färg, vitt är för fegisar!

Den här tapeten har jag drömt om i många år. Pga att den var så svindyr hade vi inte råd att göra golvet sen, men det var det värt! Njuter verkligen av den, den står för 90 procent (eller 80 i alla fall) av mysfaktorn i köket.

Här har vi kökssoffan! Är så glad för den! Äkta shoppinglycka. 450 spänn kostade den på Pingstkyrkans loppis. Den är i lackad furu och säkert från 70-talet, ser ut att ha stått på nåt fritids med tanke på repor och fläckar. Jag skulle kunna slipa den och måla den med linoljefärg i en vacker nyans, men jag känner på mig att det inte kommer att hända. Mer min stil att slänga på några fårfällar, kuddar och filtar och bli skitnöjd.

Redahyllan som vi fått av svärmor är vårt shabby chicaste föremål. Men jag tycker det är så fint med den avskavda färgen ändå.

Kolla va, som ett dockskåp! More is more är mitt motto när det gäller inredning. Mitt kök är shakerkökets antites.

Det här soffhörnet har redan blivit min favoritarbetsplats. Sitter där i detta nu med tända ljus i fönstret. Jonathan brukar ligga på sofflocket när jag lagar mat, jag ligger här när han diskar.

Tapeten! Det är William Morris Golden lily i färgen green/red.
Undrar för övrigt vad som felas mina palettblad? Ger dem allt de ska ha men de vill ha något mer (eller mindre)?

Den här väggen hade jag ingen före-bild på. Här har jag satt upp äggskåpet (ett badrumsskåp med hål i hyllplanen så vi kan ställa ägg där), som knappt används eftersom våra nio hönor just nu ger oss ett ägg om dagen…

Och här har vi kylen och frysen, i lilla hallen utanför Sixtens rum.

Ja det var det hela! Är fortfarande så otroligt glad över köket, ett litet lyckopirr varje dag!

Hejdå Mållan

Idag slaktade vi Mållan.

Hon hade en hemsk juverbakterie som låg och lurade, som vi inte lyckades bli av med trots flera behandlignar. Jag ville inte att kvigorna ska smittas av bakterien, och dessutom vet man aldrig när Mållan kan bli sjuk av den, så det var slakt som gällde så snart Runar var stor nog att klara sig utan henne.

Slaktaren kom till gården imorse, Mållan klev ut på gårdsplan och fram till en hink med kross, sen var det slut. Hon dog bokstavligen med huvudet i en hink med kross. Hennes liv kunde inte ha slutat på ett bättre sätt.

Det känns också bra att hennes sista år blev fint på alla sätt. Förra hösten var jobbig när hon var sjuk av juverbakterien och vi var tvugna att ge henne sprutor som hon var paniskt rädd för. Men sen fick hon en fin dräktighet, en enkel kalvning och en härlig tid med sin kalv. Jag fick också mjölka ordentligt i flera månader.

Det är inte kul att slakta sina djur, och det ska det inte vara. Jag gruvar mig alltid inför själva slakten, men så fort skottet gått av så slappnar jag av. Nu är det klart!

Julmys med popupbutik 4 december

Äntligen kan vi ha julmys igen! Den 4 december mellan 12 och 15 kör vi öppen gård med korvgrillning, klappning av alla djur, fika i magasinet och honung, lammskinn och köttlådor till salu! Mer info kommer efterhand i evenemanget på facebook, OSA gärna där om du kommer!

Såhär fint fika hade vi förra gången, dvs i december 2019.

Vad mysigt det ska bli! Så härligt att kunna ses igen!

Och för resten, jag har lagt upp bilder på alla lammskinn vi har till salu just nu, kolla här!

Från det ena till det andra

Så här är vårt liv: man vaknar och tror att man ska göra en sak, men något händer så man måste göra något helt annat. Vi skulle laga ladutaket (igen!!!!) idag, men det regnade lite och dessutom hade Morris, som skulle hjälpa till, inte lyckats ta sig hem från stan. Tackorna hade slut på bete och rymde in i Jonathans poppelodling, så vi fixade det gamla stängslet (fåren gick där för några år sen) och låter dem beta lite till innan det blir flytt till vinterhagen och höutfodring.

Hur som helst! Jag undrar vad ni vill att jag ska göra youtubefilmer om! Vad är ni sugna på att se?