Flera gånger när jag har hämtat ägg hos hönsen har jag tyckt att det liksom krupit i hårbotten på mig. Jonathan menade att jag inbillade mig, men till slut kammade jag igenom håret och htitade en miljard röda små kryp! Så otroligt äckligt. Det visade sig att vårt hönshus var totalinvaderat av röda hönskvalster. De gömmer sig i skrymslen och prång och suger blod ur de stackars hönsen. Ett hönshus ska helst inte ha några springor eller små gömställen alls, så vår lappade lekstuga är egentligen inte så bra, men vi ska ju bygga nåt bättre. Nästa sommar kanske. Såhär såg det i alla fall ut igår när jag lyfte ut sittpinnarna:
Jag tömde hönshuset, hällde kokande vatten över väggar, tak och golv, torkade ur och pudrade med kiselgur. Under tiden byggde Jonathan ett nytt rede som hänger utanpå hönshuset.
Golvet i redet är isolerat, men höns är inte så känsliga mot kyla egentligen – bara de har flytande vatten så klarar de sig.
Inte så mysigt men ändå lite mysigt va?
Nu kan vi hämta ägg genom att lyfta på taket/locket från utsidan, smidigt!
Lillsvans gick runt och skrockade och var värpnödig halva dan, och så fort redet var klart hoppade hon in och la det första ägget.
Jag satte in nya sittpinnar och byggde ett fiffigt matningsrör av avloppsrör – lyft på locket (krukfatet) högst upp och häll i maten – hönsen äter ur öppningen därnere.
Här äter hönsen upp all mat jag spillde när jag testade röret. Och tittar man väldigt noga ser man en traktor på bilden. I den sitter Jonathan och slår ängarna.
Medan Jonathan körde traktor hann jag klippa gräset en sista gång – alla höstlöv som låg på gräsmattan blev finhackade och det är inte så fint kanske men väldigt bra för gräsmattan. Älskar såna dagar när solen skiner, vi är ute hela dagen och jobbar, barnen och hunden hänger runt och är glada och jag är trött i kroppen på ett ljuvligt sätt på kvällen.
Vi har också fått röda hönskvalster. Så äckligt! Men tror att vi har fått iväg alla. Storstädning blev de och alla höns åkte ut.
Huu, hoppas ni lyckades bli av med dem! Jag tror ärligt talat inte vi har blivit kvitt dem helt – de var många och det finns fortfarande ställen för dem att boa in sig (även om jag dundrade på rejält med kiselgur). Men jag decimerade i alla fall skaran ordentligt, och sen dör de ju när det blir minusgrader.