För resten! Ni glömmer väl inte att anmäla er till ljusstöpningen? Flera har anmält sig redan, så kul! Men det finns plaster kvar!
Vi har länge funderat på grisar, eller i alla fall fantiserat lite, men egentligen har vi ju för mycket att göra redan, så det är aldrig läge att dra igång ytterligare en verksamhet egentligen. Men nu ska en grisbonde nära oss avveckla sin verksamhet och behöver snabbt bli av med sina linderödssvin. Linderöd är en svensk lantras som växer långsamt men ger förtsklassigt kött – och det är ungefär allt jag vet om grisar. Den här filmen tog jag på Mandelmanns grisar när vi var där, se så fina de är när de går och bökar och smånöffar:
Några av suggorna som är till salu kan visst vara dräktiga, men det är inte säkert. Det skulle vara väldigt kul med griskultingar! Men är det jobbigt?
Det vore fantastiskt med eget griskött! Det som är så gott! Då skulle vi faktiskt kunna vara självförsörjande på kött; gris, lamm, kalkon (i alla fall en, hehe), någon höna ibland. Nötkött kanske vi får fortsätta köpa av grannen.
Har någon av er koll på hur jobbigt och roligt det är att ha grisar? Ge mig allt ni vet! Vi måste bestämma oss snabbt!
Coolt! Men lite galet också (på ett coolt sätt). Har för mig att ni var väldigt bestämda över att inte ha riktiga bondgårdsdjur när ni flyttade norrut, härligt att man kan ändra sig ? Ser fram emot att hänga med svin hos er!
Ja vi har helt klart radikaliserats! Jag kunde tänka mig höns när vi flyttade. Jonathan pratade om får, men det tyckte jag var LITE VÄL.
Vi hade två ”tillsammans-grisar” som var linderödssvin. De skulle gå och böka upp en jordyta här i området en vår och sommar, och vi turades om att se till dem. De skulle ha mat/vatten två gånger per dag, och de växte snabbt! De är personliga och rätt sällskapliga av sig, men eftersom de är stora och tunga kan de ju lätt välta en när de vill gosa. Köttet är säkert gott, för dessa två manssvin hamnade i livets slutskede på en ekologisk lyxkrog i stan. Lycka till med grisarna! <3
Tack!!!