Årets pärs nästan avklarad

De flesta bilderna från igår ser ut ungefär såhär…

Vi har avskiljt lammen – den är årets stora kaoshändelse hos fåren eftersom de inte vill skiljas åt utan hela tiden försöker rymma tillbaka till varandra. Men bort måste de – tackorna måste sinläggas så de hinner återfå sitt hull innan det är dags för betäckning i höst, och bagglammen kan förstås inte gå kvar hos tackorna när de är könsmogna. Bagglammen får gå bagghagen med Ymer och Överlevaren, och tacklammen får gå på baksidan av trädgården i två veckor tills de blivit avvanda. Då får de gå tillbaka till sina mammor i sommarhagen.

Vi började med att ta hem alla tackor och lamm från sommarhagen till stallet genom att springa med en hink med korn som de jagade. Nästan alla följde med, det blev tre vändor totalt.

Sista vändan tillsammans med Vera, som i ivern att hinna ifatt kornhinken hade lämnat sina lamm i hagen. Hon fick följa med ut igen och hämta dem.

När alla var inne sorterade vi ut tackorna, klippte deras klövar, bedömde deras hull och kollade så att juvren såg fina ut. Sen började det hopplösa arbetet att köra bort tackorna i transporten till en avgränsad hage längst bort på betet där de inte kan höra lammen.

Här står Bella i hagen och vrålar efter lammen – som alltså är kvar i stallet.

Flera tackor rymde flera gånger och stod utanför stallet och skrek. En gång öppnade sig transporten precis när vi var framme vid hagen men inte hade kört in, och åtta tackor kastade sig ut och sprang tillbaka till stallet. Efter att Rudolf rymt ur hagen tre gånger hamnade hon tillfälligt i finkan i gamla fårstallet.

Det sista vi hann med idag var att väga alla bagglammen. Vi hängde upp dem i en stor kasse! Den här suddiga bilden är den enda från tillfället eftersom Jonathan absolut inte tycker att man ska sluta jobba och börja fota i ett kritiskt moment. Idag ska vi släppa ut lammen i sina respektive hagar. Blir mysigt att ha tacklammen här!

Nu är jag helt slut och har blåmärken över hela kroppen (efter tackorna, som sprattlade och slogs vid klövklippningen).

Just det, jag mjölkade Mållan på elva deciliter också! Det var så mysigt att sitta och mjölka och höra regnet trumma mot plåttaket. Jag är så glad att det verkar komma igång med mjölkningen. Mållan är en riktigt bra ko!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *