Nu har det här lyckliga fejset kommit hem efter att ha varit hos galten ett tag. Titta vad glad och fin hon är! Vi passade på att ta grisarna till den nya hagen när grannen ändå var här med hästtransporten och lämnade Monika. Det gick hur smidigt som helst, så skönt när man har rätt utrustning.
Monika klev ur transporten och såg sig knappt omkring innan hon körde huvudet i backen. Hon har stått på stall hos grannen, så det kliade nog i trynet att få börja böka direkt. Och som hon plöjde! Jorden är så lucker här att hon nästan försvann som en mullvad.
Vi var oroliga att hon och Diana skulle börja slåss, men de verkade känna igen varandra och behövde inte göra upp om rangordning igen. Grisar är konstiga, de är flockdjur men ändå bråkar de och slåss så mycket. När man släpper ihop nya grisar kan det blir riktigt slagsmål med blodvite. Vi är ju vana vid fåren, de nosar och hälsar på varandra, kanske stångas lite, men sen är det bra (gäller tackorna alltså, baggar kan stånga ihjäl varandra).
Så nu hoppas vi att Monika är ordentligt betäckt också, i så fall kommer kultingarna i månadsskiftet juli-augusti. Hoppas!