På kvällen i kohagen

Nu har Frida (överst) och Flora varit hos oss i några dagar. I början var de väldigt ängsliga och råmade oroligt, men de har börjat vänja sig vid sin helt omkastade tillvaro – de är vana vid magert bete och att gå utan vuxna djur och vara inne på natten. Här är de inne på dagen, och på kvällen, natten och morgonen går de i en helt annan naturtyp med en kalv de inte känner och en jättekossa som dessutom bryskt sjasar bort dem för att visa vem som bestämmer.

De är tama och gosiga och råmar uppfordrande när de ser oss, men kommer inte rusande när man går in i hagen direkt. De nosar försiktigt och springer sen iväg. När de är i stallet får man kela med dem hur mycket som helst och de gillar det verkligen.

De håller sig tätt intill varandra – så skönt för dem att ha varandra ändå. De kommer att följas åt genom livet, det känns fint!

De är väldigt lika, det är knappt så man ser skillnad på dem. Men Frida är lite mindre, och hon har också några små svarta fläckar här och där – på bogen och halsen och i ansiktet (kolla ögonbrynet här). Säljarna sa att Frida var mer temperamentsfull och Flora är coolare. De är döpta efter Frida och Flora i Släpp fångarne loss – det är vår, så då passar det att Frida blev Frida och Flora blev Flora.

Mållan har börjat tycka om mig. Hon kommer direkt fram till mig när jag kommer in i hagen (kanske för att jag ofta har äpple, men hon låter mig gosa med henne också), och hon sparkar mycket mindre när jag mjölkar än när Jonathan gör det. Men jag får inte mycket mjölk nu, jag tror att hon måste vara skild från Hoppe längre stunder, får se hur vi löser det.

Och Hoppe, han är så fin! Han är så luddig och len, och han växer så fint. Han är en dryg månad yngre än Frida och Flora men mycket större och bitigare. Han är ju en annan ras (han är fjällko, de är fjällnära) och dessutom tjur. Vissa säger att man inte ska gosa med tjurar, precis som med baggar – då tappar de respekten för en och kan skada en när de blir arga. Men jag vet inte. Vi gosar med Hoppe och med baggarna också. Det känns också viktigt att de är tillräckligt tama för att vara hanterbara. Dessutom är det mysigt ju.

Jag är så glad att vi äntligen har kor här hos oss. Än så länge har vi inte riktigt landat i rutinerna eller hur vi ska ha det med hagar och stall. Men vi lär av tidigare misstag och bygger inget permanent förrän vi har haft dem ett tag och känt efter vad som passar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *