När vi satte upp byggställningen i höstas trodde jag på riktigt att det skulle ta en helg att göra ladutaket. Plocka ner teglet: en dag, sätta upp plåt: en dag. Nu har vi väl hållit på i alla fall i tre veckor om man räknar ihop all tid.
I förrgår blev vi klara med framsidan, triumf! Vi flyttade byggställningen och byggde upp den på baksidan i hällande regn och kände oss så duktiga. Igår gick allt fel, jag var trött och sur och vi kommer få plocka ner de tre plåtarna vi satte upp och göra om jobbet. Idag har jag ont i ryggen och händerna, det ska regna hela dagen och jag vill helst lägga mig i soffan med en bok.
Men skam den som ger sig, snart (typ) är vi klara! Baksidan är lättare än framsidan för det är inte alls lika högt, till och med Jonathan kliver upp på de nedre delarna av taket. Och nu har vi ju rutin på allt… typ.
Det där verkar jobbit. Ta dit en snickare eller polack istället. Varför plåga sig själv?